Jag saknar då allt var som förut.

Saknar dom jag bruka vara med förut, jag vet att dom har fått helt

fel inblick av mig & tror jag är värsta tönten. Fast ni kanske fortfarande är

det tycker ni men det tycker inte jag. Hanna, kom du ihåg varje påsk när jag

kom till sig & vi målade oss & gick ut med varsinn kaffekanna & ritade kort

som vi sen gav ut till alla på området? Och det var två stycken som bara tiggde

som hade två stora tomma hinkar & fråga oss vars vi fått allt ifrån, & peka åt ett annat håll.

Och när vi hade såna där platsfigurer i handfatet?

Olivia, dig saknar jag med fast du kanske inte fattar det.

Vi var med varann typ hela tiden på sandaliden, vi & Moa.

Natalie, kom du ihåg när vi satt där & flummade med varsitt glas med överstark saft

& nästan vek oss på mitten p.g.a en reklam som bara jag sett?

Asså det finns så mkt som jag skulle kunna skriva en hel bok om men sa

det som kom upp först i huvudet.

Men allt förändrade, har kompisringar & halsband av dom som ingen ens

kunna tänka sig att vi var kompisar. Och Moa, saknar dig fast jag vet det

aldrig kommer bli som förut. Kom du ihåg dina nycklar som vi döpte, &

våran blogg..haha den gick ju inte så bra.

Mådde så himla bra den där tiden, men nu är allt bara borta.

Jo visst jag har jättebra kompisar nu som betyder guld.

Men det saknas ngt.

Men det är väl det här som händer när jag beter mig som jag gör?

Önskar att jag kunde spola tillbaka 5 år då skulle inte det blivit såhär kanske.