Om du fortsätter på det sättet du gör så kommer det sluta med att alla lämnar dig.

Går där brevid. Säger nåt, men blir avbruten.

Sak samma, om det hade varit nåt viktigt så hade väl nån lyssnat.

Men då vill jag att ni ska tänka på en sak..jag gör ju aldrig så mot er, så

varför beter ni er så mot mig?

Blir lika less varje gång, varje förlåtelse om och om igen.

Bara tomma ord va?
Kanske ska överge er, springa iväg och bara skita i er, det

skulle inte vara så kul. Eller hur?

Du får allt du pekar på och ändå finns det så mycket fel

med alla andra och allt.

Långt nånstans gömt bakom allt finns det en känsla

som säger att jag behöver dig.

Men den blir mindre för varje dag.

Fast jag kan klara mig själv, till skillnad från dig.