Nu är jag där igen

Nu är jag där igen, jag har varit där förut.
'Ensam står man stark' brukar de säga, men vafan..hur stark blir man
när man är ensam?

Tvärtom.
Man blir svag, orken tar slut. Man blir slapp, och sur på allt och alla.
Och såklart så fattar ingen, äh det ordnar sig! Säger alla.

Önskar tillbaka mig själv två år, då var allt bra
Dock fanns inte du i mitt liv då, men jag klarade mig.
Jag klarade mig alldeles utmärkt.
Weheartit.

Förlåt

Vill säga förlåt.
En gång för alla, men du verkar ju inte tro mig så det spelar väl ingen roll?

Men jag förstår om du tänker som du gör, jag vet.
Det är inte mycket mer jag kan göra åt saken.
Saken du nyss skrev på facebook tog sig verkligen
rakt in i mitt hjärta. Klumpen i magen är tillbaka, tack.

Jag verkligen ångrar, ångrar allt jag gjort.
Står här helt ensam nu.
Allt är mitt fel.

Trodde att allt var okej mellan oss, men tydligen inte.
Om det finns en liten känsla i dig att du är sur på mig, antlingen
motkämpar du den..eller så uppsäger du vår vänskap.

Nu hänger det på dig.
269513_246696082023184_186857518007041_1065045_6813696_n_large
weheartit

Allt du tänker på är dig

Du kan inte fortsätta låtsas, som om alla tycker om dig.
Om du fortsätter på det sättet du gör så kommer det sluta med att alla lämnar dig.

Går där brevid. Säger nåt, men blir avbruten.
Sak samma, om det hade varit nåt viktigt så hade väl nån lyssnat.
Men då vill jag att ni ska tänka på en sak..jag gör ju aldrig så mot er, så
varför beter ni er så mot mig?

Blir lika less varje gång, varje förlåtelse om och om igen.
Bara tomma ord va?
Kanske ska överge er, springa iväg och bara skita i er, det
skulle inte vara så kul. Eller hur?

Du får allt du pekar på och ändå finns det så mycket fel
med alla andra och allt.
Långt nånstans gömt bakom allt finns det en känsla
som säger att jag behöver dig.
Men den blir mindre för varje dag.

Fast jag kan klara mig själv, till skillnad från dig.

2011-10-02

Jag vill bara flyga iväg.
Lämna allt bakom mig, mina saker, mina nära och framför allt..alla falska personer.
Men ingen är nära längre. Allt jag har är mig själv.

Känns som en bomb exploderar inuti mig, som har avlöst av känslor
och ännu mer känslor. 
Det finns två val:

Antingen låta bomben fara ut som ord genom munnen.
Eller knyta ihop den och låta den ticka vidare.

Ett rys går över min kropp som en våg, vågen
sprider sig ända upp till huvudet. Det blir en kortslutning,
ett tomrum, jag ser saker fara förbi mina ögon i hastigheten ej mätbar.

Att skriva av sig är skönt.
Men nämn inga namn, oh nej för då blir det trubbel.
Då tar en ensam individ egot och säger att man skriver
det till just den av alla människor i världen.
Att lyssna på lugn musik inspererar, att skriva ut sina känslor.

Kan se redan nu i huvud att det finns en person nånstans här ute
som drömmer om att få vara som sin bästa kompis, som avgudar
allt den gör.
Vi är alla ledsna för nåt vi har gjort eller blivit utsatta för.
Man kan låta tiden läka såren eller ta tag i det.
Vi har alltid ett val.

Huvudsaken är att just du gör det rätta valet.

Älska mig




madebyjenniferc

Till sist hittar hon nåt som tycks vara en trappa.

Tidigare..

Hon tar försiktigt ett steg nerför den branta betongtrappan.
Plötsligt slår dörren bakom henne igen, hon hade ju inte sett nån dörr?
Dörren snuddar hennes rygg så hon nästan tappar balansen.
Men hon ramlar inte.

Efter ett tag känner hon hur hennes kalla fötter plötsligt nuddar golv.
Golvet är tydligt trä. Äntligen hade hennes ögon vant sig vid
mörkret. Det var en stor sal framför henne.

Hon hann inte ens ta ett steg försen hon hörde nåt som fick henne att stanna.
Tunga andetag.
Hon höll andan samtidigt som hon sakta tittar ner mot golvet.
Hon kan inte tro sina ögon
Mellan de glesa träplankorna ser hon hur två ögon stirrar på henne.

Hon skriker till så det ekar över hela salen
.



In kommer en svart gestalt

Tidigare..



Gestalten tar ett stort steg in i rummet.
Hon kan se att det är man, han har en vit rock med
långa ärmar som är uppkavlade till armbågarna och
ett stetoskop hängades runt hans smala hals.

Han går fram till ett litet fönster med galler, sträcker sig
upp och tittar ut.

Då ser hon sin chans.

Hon slår upp skåpdörren, nästan ramlar ut ur skåpet och börjar springa mot dörren.
Mannen vänder sig om med ilska i blicken och jakten är igång.
Även fast det var kolmörkt i den långa korridoren så kan hon söka sig
fram genom de olika dörrarna. Hon kan höra tunga steg efter henne som avtar ju längre
hon kommer. Till sist blev det tyst.

Det enda hon hör är sina egna hjärtslag.

Hon har ingen aning om hur länge hon har gått runt i det stora, illaluktande huset
men till sist hittar hon nåt som tycks vara en trappa.


Hon kan höra plankorna knaka under hennes kalla fötter..

..när springer går längs den flagnade väggen. Med händerna snuddandes
vid väggen så att hon inte ska falla, söker hon sig igenom det kolsvarta mörkret.

När hon äntligen kommer fram till nåt som verkar som ett handtag tar hon
tag i det och trycker.
Hon kommer in i ett rum med endast några möbler och det enda ljuset som
finns är det som kommer ifrån dom små fönsterna rakt framför henne.

Hon måste agera snabbt.

Hon springer fram till ett bord som står till höger om henne och
drar fram det till dörren så att ingen ska komma in..eller ut.
Med rädsla i kroppen kliver hon in i ett skåp som står i hörnet, hon
ställer dörren på glänt så hon kan se om det kommer nån.

Plötsligt hör hon nåt.
Dörren skjuts till så att bordet brevid välter.
In kommer en svart gestalt.


-

Jag märker om du är falsk.
Från att ha bokstavligen hatat en person till att du går tillbaka till
den för innerst inne är du osäker på dig själv och vet att ingen
är på din sida förrutom den personen. Även fast du sagt
att du aldrig skulle prata med den igen.

Jag märker om du skäms.
Efter 3 månader godkänner du hennes kommentar
för du vill inte att nån ska se att hon kommenterat din blogg.
Och du umgås aldrig med henne utanför skolan.

Jag märker om du ljuger.
Varje gång nån frågar dig försöker du slingra dig
och börja prata om annat.

Men jag märker inte om du läser detta och fattar vad jag menar.


Cause we consider these minutes golden

Kom och tänka på det här med skitsnack, visst kan det vara hur man
känner om nån som typ alla säger.
Men om man säger t.ex "hon har sjukt dålig taktkänsla och kan inte ett skit om det".

Är det nåt som du bara måste säga om nån för du tycker det, eller är
du kanske avundsjuk och vill att alla ska veta att den personen är mindre bra på det?
Alla kan inte allt och kommer aldrig kunna det.

Jag försöker alltid undvika att snacka bakom
folks ryggar. Vet själv hur det känns att
veta att nån gör eller kanske har gjort det.
Och att rädslan finns där att man får vara försiktig
med vad man säger eller gör för det finns alltid nån som
missuppfattar eller så. Om man t.ex säger:
"ah du kan ju diska så kan jag plocka undan".
Och då kan det bli i andras öron "när jag var med hon
så fick jag typ diska, liksom lat hon e?"

Kan ni tänka er känslan av att när man är nånstans och sen
ser man några kompisar som pratar om en och säger nåt
bra om en? Alltså dom ser en inte. Det får man en självförtroende-kick av!
Fast när du motsatta händer, jag vet själv hur det känns att stå där och lyssna.

-

Jag hade läst sms:en om och om igen.
Samma natt drömde jag, allt var förlåtet, det var som i en saga.
Vi sprang fram till varann och kramades samtidigt som vi lovade oss
själva att det aldrig skulle bli såhär igen. När jag vaknade upp grät jag,
jag insåg att allt bara var en dröm.
Känslan var att du hade bytt ut mig, svikit mig och tagit mig förgiven.

Sanningen är att jag saknar dig, önskar att vi kunde
starta om på nytt, spola tillbaka två år.
Men fortfarande är känslan kvar där, nåt inom
mig säger stop. Men du var den enda som jag verkligen
kunde prata med fast det kanske inte stannade emellan oss.
Vi var inte lika, vi gillade inte samma saker, men vi förstod varann.
Vad mer behövs?
22948683_large
weheartit


Hm..

Vi ska fara till Norge i sommar med husbilen..men..



Yup, översvämmningar.
Men man får iaf bunkra upp med saker, för allt
är jättedyrt:<

Vad jag tycker



Jag tycker som många andra att hon kan verkar dum..men hon är 15 år, sure..det var
dumt av henne att inte använda skydd, eller som hennes ex pojkvän säger "jag gillar inte kondomer".
Men liksom det handlar om ansvar, det är ett liv det handlar om.
Hon går ju fortfarande i skolan!
Man, eller iaf jag fattade att hennes förlovning inte skulle hålla länge, mycket riktigt
för det tog slut bara nån dag efter.
Vissa vill att hon ska klä sig som en tant säkert bara för att hon är mamma, men seriöst
orka klaga? Tror inte direkt att hon kommer må bättre av det.

Och det här med att hon har en flickvän tror jag dom bra skojar om.
Vad tycker ni?

-

Hon är den där tjejen.
Hon är den som blir taggad i allas sina vänners bilder på facebook.
Hon är den som alla tror kommer få ig på fysik provet.
Hon är den som alla viskar efter på skolan.
Hon är den som alla killar kollar på.
Av alla hennes vänner finns det två som verkligen kommer vara
där för henne när det verkligen gäller.
Ingen vet att hon egentligen är jättesmart, men vågar inte visa det.
Hennes såkallade vänner snackar bakom hennes rygg så
fort hon vänder sig om.
Hon går genom skolan med henns vänner omkring sig.
Blickarna hon möter
Orden som slår mot henne
Där står han, hans ögon nästan smälter när hon kollar på han
Hon vill gå fram till han & krama han
Men hon kan inte
För det gör en annan tjej
Hon skulle kunna ge allt för att vara denna tjej
Men hon är inte henne
Hon är sig själv
Även fast hon vet vad som snackas om henne
så står hon stark
Stark mot dom som svikit henne
Längre bort ser hon några som fnittrar åt henne
Men det skiter hon i
Istället ler hon
Ler för att hon är sig själv
Ler för att hon äntligen har överkommit sin rädsla
Rädslan över att bry sig om vad andra tycker om henne


Hemskt..

Tycker det är väldigt dåligt av vissa tidningar t.ex. Frida.
Ena stunden säger dom "bli sommar smal" *har en bild på en jättesmal tjej*
Och andra stunden säger dom att storleken inte spelar ngn roll.
Liksom såklart som inte menar något dumt men.
Hittade den här videon på micahs..
Fast jag inte är smal så är jag ändå nöjd med
mig själv & skulle inte kunna tänka mig att sluta
äta för mat är ju gott:D
Fast anorexi är en sjukdom.

Vad jag tycker..



Okej, sowhat om han dyrkar djävulen?
Liksom jag har spelat in låten, & gjort det baklänges..vad hörde man? INGET.
HAHA wtf, jag kan ju hitta lika mkt tecken på en fjärrkontroll, okej kanske inte men
det jag menar är att dom har för mycket fritid för att hålla på med sånt här.
Illuminati finns ju inte ens längre..?
Och varför blir alla så upprörda över triangeln med ögat? Det är ingen stor
sak tycker jag. Den finns på dollarsedeln ja so?
Illuminati & frimurare, dom var båda väldigt hemliga men
liksom att illuminati ska ta över världen?
JA alla tycker olika men ja, det är spännande att tro på saker men jag jälv
tror mer på en naturlig förklaring:)
Okej jag tror på typ på själar som stannar & sånt, men det är väl lika konstig det? ;)

Haha en annan sak som stämmer, ni vet Obamas "We can".
Om man spolar det baklänges blir det faktiskt "Thank you satan".
Man hör det väldigt tydligt, fast det blir mer som thnk you satn.
Men liksom, varför skulle han Obama vara..en..sån?


DET HÄR ÄR MINA ÅSIKTER.

Snacket som går runt..

http://tv.expressen.se/nyheter/utrikes/1.2430550/profeten-jorden-gar-under-21-a-maj

Det var sjutusen år sedan Gud lovad Noak sjutusen år till sen kommer jordens
undergång. Men den där gubben på videon verkar vara väldigt troende eftersom
han inte tror att inte tror att det blir ngn 22 maj.
Klockan 18:00 på lördag går tydligen jorden under, HAHA säger jag bara;)
Men man får väl tro på olika men liksom, det måste vara en VÄLDIGT stor
jordbävning isf..men om jag har fel så kan väl ingen klaga på det;)
Jag tror jorden håller några miljoner år till, sen tar väl solen över eller ngt..?
Jag är själv inte så troende att jag förlitar hela mitt liv på bibeln.

-

The people who loves the most
The ones you trust in to the end
Someone who is always there for you
Somebody who waits for you
I thought I found it


-

Hon går genom skolan med böckerna under armen & huvudet nerriktat.
Hennes kompisar går runt om henne men hon känner sig inte delaktig.
Plötsligt kan hon se hur dörrarna på skolan sakta far upp & en tjej i hennes
ålder kommer in. Tjejen är väldigt vacker, långt svart hår & en svart tunnika
med ett silvrigt bälte. Hon tittar på henne med dras med av hennes kompisar till
nästa lektion. När hon sitter på trästolen & läser i rummet, då kommer tjejen in. Läraren går
fram till henne, ger henne några böcker och hon sätter sig ner.
Klockan ringer & alla går ut på skolgården. Hon kan se tjejen sätta sig ner på en bänk.
Det hon inte vet att bakom tjejens falska leende så döljer det sig smärta av lögner & svik.
Efter skolan är slut så frågar några kompisar om hon vill följa med hem till dom, men då
ser hon tjejen gå längst vägen så hon tackar nej.
Hon springer ifatt tjejen.
Men ångrar sig.
Något inom henne säger att hon klarar sig.
Så hon vänder & går hem.
Nästa dag när hon kommer till skolan så stannar hon, hon kan se tjejen stå omringad
av en grupp andra tjejer. Dom skriker åt henne. Kallar hennes saker.
Hon tvekar om att gå fram, vad kan hon göra?
Senare på dagen ser hon tjejen sitta ensam, hon har gråtit för hennes
ögon är röda & svarta. Hon tar mod till sig & går fram, sätter sig brevid henne
och säger "hej".
Vid detta ögonblick har hon inte en aning,
att hon just räddat en flickas liv.
Ett ord, tre bokstäver.


-

Hur ska man veta om någon är oseriös eller inte
när alla ändå säger att dom skoja, men egentligen inte gör det?

-

varje ord du skriver värmer
jag kan läsa dom om och om igen
och varje ord du säger kan
jag tänka på om och om igen
det var flera år sen vi pratade
med varann på riktigt alltså
alldeles för länge
jag blir glad så fort jag tänker på dig
och vad du egentligen betytt för mig
vi är så lika varann
och det jag älskar med dig
är att du är dig själv

-

Fatta hur glad man kan bli
Av en människa
En person
Ett liv
Tack för att du finns

-

Tänk att du är i en raket som är i rymden. Vars tar allt slut egentligen?
Det går inte att tänka att universum är som en munk, liksom att det går runtrunt..vars
är sidorna då? Vad är det för något?
Det finns ca 400 miljarder stjärnor, varje stjärna är en sol, runt varje
sol kretsar flera planeter..visst skulle det vara slöseri på utrymme om vi
var dom enda i hela universum?
Hur jag än tänker att nu ska jag försöka tänka mig så långt som möjligt, så slutar
det ändå att jag är tillbaka på jorden. Jag tror, jag vill tro att det finns annat liv i universum
& det är något som jag har valt att tro på. Vi är inte ensamma.
Och jag tror inte att det finns en högre makt som skapat jorden, hur i vetenskapens namn skulle
det gått till? Gud, kvinna eller man? Man kallar han herren så jag förmodar att det är en man.
Eller det kanske inte ens är en..vad det nu är, kanske är en amfibie, reptil eller kanske..en tro.
Tron har skapat allt liv på denna jord, eftersom vi tror på saker så inbillar vi oss att så är det.
Om varje planet var en atom i en helt annan värld, då kanske vi skulle upptäcka.
Människan är inte menad till att veta allt, men något i oss vill ändå ta reda på mer, vi
vill lära oss & kunna mer så vi sen kan berätta det.
Men tänk om, tänk om du fick reda på livets mening & du kunde inte bevisa det för någon
att det var sant. Ja så är det. Inget att gör åt det. För vad kan du göra?
Om du fick välja, att alla i hela universum fick reda på det & inte du, eller att
du var den enda som fick reda på det & du kunde inte bevisa det.
Att bära livets mening på dina axlar skulle bli ett så stort ansvar att du inte vet vad du skulle göra.
Kanske någon skulle sätta in dig på ett psyk för dom trodde du var galen?
Är du verkligen redo att veta så stora hemligheter som människan forskat & undrat över
sen männskligheten uppstått?
Solen är en atomkärna, alla andra planeter är neutroner & elektroner som svävar runt &
bildar ett elektriskt skyddande fält.
Kan det vara lösningen tro?
Finns det en annan slags dimesion som vi omöjligt kan komma in i?
Ett hål som leder till en helt annan värld, en tunnel som ljuset på andra änden är..ja vad?
Är det himmeln?
När vi dör, fortsätter vi drömma hur vi vill att den där bilolyckan eller hjärtattacken skulle slutat?
Eller när vi dör av åldern, drömmer vi då att vi kommer till det ställe man alltid trott på?
Om du är en dålig person & känner att du kommer att hamna i helvete, gör du det då?
Kan man verkligen vara en dålig person, jag menar uppfostran är något som påverkar
en resten av livet, det är liksom bara ett första intryck man får.
Jag ville bara skriva av mig & förväntar inte att någon läst allt men det är ju upp till dig.
Jag har bestämmt mig för att tro att vi är inte ensamma.


Beauty

Kom & tänka på en sak, många säger att man faller för utseendet & blir kär i personligheten.
Men så är det väl inte, eller okej det kanske man gör..jag gör det inte iaf.
Och det här med skönhet, varför är vi så fixerade av det?
Nu när jag säger VI menar jag dom flesta.
Varför sminkar vi oss, plockar ögonbrynen osvosv.
Är det för att vi vill att alla andra ska tycka man är fin eller för att man själv ska tycka det?
Jag bryr mig såklart om utseendet men inte så att jag känner mig tvingad att sminka mig varje
dag & så. Utan jag har smink när jag känner för det & har tid att sminka mig.
Jag är ganska nöjd med mitt utseende ändå, förutom att jag gärna skulle vilja varit smalare.
Men varför är det egentligen så att i t.ex. Top Model.
Alla är ju jättesmala, måste man vara det för att bli supermodell?
Jag har faktiskt aldrig sett en mullig supermodell i det programmet, är det
ngt fel att vara det eller?
Och i ett avsnitt av Americas Next Top Model så var det en tjej som hade gått upp
några kg sen hon kom dit. Och så kom den där vithåriga killen & sa det till henne att så
får det inte bli. Utan hon måste hålla sitt mått. Liksom, shysst?
Söker man på snygg på google kommer det upp det massa smala tjejer
i bikini & killar med magrutor & öppen skjorta. Och mitt i allt kommer det upp
en bild på Susan Boyle med texten: Snygg? Lika ful som fortfarande, fast mindre.
Eller ngt sånt, när hon uppträdde i Talang så skratta många, varför?
Jo för hon ansågs att hon inte skulle kunna sjunga just pga hennes utseende.
Men hon var ju asbra på att sjunga, eller hur?
Vem var det som bestämmde att snygg skulle vara det det är?
Man tycker ju olika så jag tycker inte att man kan anses som ful.
Och vem bestämmde att homusexualitet skulle vara onormalt?
Det finns en affisch i vårt klassrum som det står: Hetro är inte normalt, det är bara vanligt.
Bra budskap för det är himla lågt att kalla killar bög & sånt som ett svärdord.
Liksom för vad? Jo kanske för kläderna eller att dom är smarta?
Om två tjejer kramas så är det inget med det, men om två killar gör det
blir det plötsligt ngt annat.
Eller kalla folk könsord, det är ju liksom inget svärdord, fast det har blivit det.
Även fast killar kanske inte visar det så gråter dom nog inombords när
andra är elaka mot den.
Jag tycker om killar som vågar visa känslor. För efter allt så består vi ju av det.
Men somsagt så tycker man ju olika=)
Om man söker på ful:
Om man söker på snygg:
Vad tycker ni själv?

Det här saknar jag

Ska göra lite såhär "25 dagar" fast kör det när jag vill ist;)
Jag saknar då allt var som förut.
Saknar dom jag bruka vara med förut, jag vet att dom har fått helt
fel inblick av mig & tror jag är värsta tönten. Fast ni kanske fortfarande är
det tycker ni men det tycker inte jag. Hanna, kom du ihåg varje påsk när jag
kom till sig & vi målade oss & gick ut med varsinn kaffekanna & ritade kort
som vi sen gav ut till alla på området? Och det var två stycken som bara tiggde
som hade två stora tomma hinkar & fråga oss vars vi fått allt ifrån, & peka åt ett annat håll.
Och när vi hade såna där platsfigurer i handfatet?
Olivia, dig saknar jag med fast du kanske inte fattar det.
Vi var med varann typ hela tiden på sandaliden, vi & Moa.
Natalie, kom du ihåg när vi satt där & flummade med varsitt glas med överstark saft
& nästan vek oss på mitten p.g.a en reklam som bara jag sett?
Asså det finns så mkt som jag skulle kunna skriva en hel bok om men sa
det som kom upp först i huvudet.

Men allt förändrade, har kompisringar & halsband av dom som ingen ens
kunna tänka sig att vi var kompisar. Och Moa, saknar dig fast jag vet det
aldrig kommer bli som förut. Kom du ihåg dina nycklar som vi döpte, &
våran blogg..haha den gick ju inte så bra.

Mådde så himla bra den där tiden, men nu är allt bara borta.
Jo visst jag har jättebra kompisar nu som betyder guld.
Men det saknas ngt.
Men det är väl det här som händer när jag beter mig som jag gör?

Önskar att jag kunde spola tillbaka 5 år då skulle inte det blivit såhär kanske.

Här har ni en bild på Länkebo:

Visst ser det fint ut?
Det är jättekul när det blåser där & vågorn blir stora:D
Och så ser ni sanden är jätte fin!
Ihih längtar (L)

RSS 2.0